Slutreflektion

Vad har jag gjort?

I mitt gestaltningsarbete hittils har jag undersökt vad det finns för oskrivna regler i det offentliga rummet, alltså sådana regler som vi förväntas följa, men som inte finns nedskrivna i våra lagar. Jag har försökt ta reda på vilka beteenden som är avvikande och hur vi bör bete oss för att följa den sociala normen.

Jag började min gestaltningsprocess genom att leva mig in i olika roller som skulle hjälpa mig att se världen från ett annat perspektiv. Jag föreställde mig att jag kom till vårt samhälle för första gången och insåg att sociala beteenden grundar sig mycket på oskrivna regler som kan vara svåra att förstå om man inte är van med dem.

För att inte bara utgå från min egen uppfattning ville jag få så många som möjlig att komma med förslag på oskrivna regler. Jag tänkte att ju fler människor som bidrog, desto mer objektivt skulle projektet bli. Eftersom jag ville synliggöra någon slags allmän uppfattning om sociala normer kunde jag ju inte komma på alla regler själv. 

Efter några tafatta försök att få folk att skriva ner regler på stan, insåg jag att jag måste prova andra vägar. Jag beslöt mig för att använda den virtuella världen som redskap, eftersom folk i allmänhet, av någon anledning, ofta vågar lite mer när de inte behöver agera face-to-face. Jag skapade instagramkontot @oskrivenregel (länk här), facebookgruppen "Skriv ner en oskriven regel" (länk här) samt mailadressen oskrivenregel@hotmail.com. Genom att använda #hashtags spred sig mitt budskap och min uppmaning till folk att delta. För att nå ut till ännu fler, klistrade jag upp lappar på stan, där jag refererade till projektet. 

En idé med gestaltningen har hela tiden varit att synliggöra de osynliga, oskrivna reglerna. För att gå vidare ville jag därför koppla reglerna till sina platser och alltså synliggöra dem precis i den miljö där de gäller/förväntas följas. Jag tillverkade därför affischer med citat på några av reglerna som jag placerade ut på passande ställen. Därefter dokumenterade jag detta och lade upp på Instagram och facebook. Reglerna blev då synliggjorda både där och i det offentliga rummet. Inför utställningen bestämde jag mig också för att framkalla fotona som skickats till mig, eftersom vikten av andras deltagande varit en röd tråd i processen.

Var är jag nu och hur går jag vidare?

I fortsättningen skulle jag gärna synliggöra fler oskrivna regler på stan och se hur reaktionerna blir på detta. De osynliga reglerna är något som alla följer av vana, men som sällan syns nedskrivet svart på vitt. Det är därför spännande att se hur folk reagerar. Är de regler jag sätter upp allmänna eller inte? Är de provocerande, ger de upphov till skratt eller kanske irritation? Det vore också spännande att jämföra olika platser och vilka regler som gäller var och om det skiljer sig. Kanske jämföra olika stadsdelar och ge mig ut och fråga fler folk från olika sociala grupper. Jag tänker att det vore roligt att sätta upp fler affischer som får sitta kvar. De jag satt upp tidigare har jag bara haft uppe tillfälligt medan jag fotade dem, vilket gjorde att väldigt få hann se dem. I fortsättningen ska jag intala mig själv att ännu mer att VÅGA VÅGA VÅGA! Utifrån det får vi se var det leder…

Prata om oskrivna regler i skolan?

Efter att både själv ha bott utomlands och där ”gjort fel” i sociala sammanhang, samt jobbat på SFI och genom studenterna där fått reda på vad som gäller i vårt samhälle, (något som de som precis kommit hit har lättare att se än vi själva, då vi ju bara upprepar våra invanda beteendemönster) vet jag att det är lättare att upptäcka de oskrivna reglerna om man har andra erfarenheter att jämföra med. Jag vet även att koderna inte alltid baserar sig på logik, utan att vi helt enkelt normaliserar de beteenden vi är vana med.  

Som lärare kommer jag ha elever med olika kulturella erfarenheter, men kanske även elever som inte har lika lätt att förstå sig på socialt samspel som andra.

Sociala koder är sådant som finns överallt omkring oss och man kan i början ha svårt att förstå dessa om man kommer från en helt annan kultur. Detta är dock något man lär sig ju mer man kommer in samhället man lever i, men det är inget som säger att vårt sätt att agera är ”rätt” eller det bästa. Men trots detta skapar invanda beteenden, mönster och rutiner förväntningar som, när de inte följs, ses som avvikande och kanske lite konstiga. 

De elever som på något sett har svårt att avläsa sociala signaler, blir också betraktade som konstiga då det just är de oskrivna reglerna som de inte alltid har koll på.

Jag tycker det vore intressant att låta eleverna reflektera över de sociala normerna som finns i skolan, både formellt och informellt. Hur förväntas eleverna bete sig gentemot varandra och i olika situationer och vem bestämmer detta? Om man pratar om oskrivna regler i skolan kan man också koppla detta till grupptryck, blickar, vanor och hur man bemöter olika personer. Man kan också låta dem reflektera över oskrivna regler i samhället och hur det kommer sig att dessa har skapats. Är alla oskrivna regler bra eller finns det vissa regler som man kan ifrågasätta? Vad händer om man bryter dem och vad finns det för oskrivna regler på andra ställen, tex. om man bor på landet eller om man kommer ifrån ett annat land?